Det äldsta exemplet på framgångsrik bröstimplantatskirurgi som vi känner till är från 1895. Det var året då läkaren Vincent Czerny vid Universitetet i Heidelberg, Tyskland tog av patientens egna fett och placerade det i hennes bröst. Hon hade då fått en stor godartad tumör av typen adenoma bortopererad och syftet med att plantera in fettet var att rekonstruera bröstet. Rekonstruktionen gick bra och Czerny skrev en rapport om proceduren som andra läkare kunde ta del av.
Vincent Czerny
Att sätta in patientens eget fett i bröstet fungerade alltså bra – betydligt sämre gick det när den österrikiske kirurgen Rober Gersuny några år tidigare experimenterade med att injektera paraffin och olivolja i kvinnors bröst för att göra dem större. Hans allra första paraffinförsök rörde dock inte kvinnors bröst utan en soldats testikel, en testikel som Gersuny injekterade paraffin i för att göra den större.
Gersuny använde sig av en kombination av paraffin och olivolja, vanligen en del paraffin och tre delar olivolja. Den var absolut inte nyttig att få in i kroppen. Paraffinet kunde bilda stora klumpar, vissa patienter drabbades av stora sår och det förekom också att kvinnor blev blinda på grund av paraffinet. För vissa var en total bröstamputation den enda lösningen när livshotande komplikationer tillstötte. En av anledningarna till att kvinnor trots allt besökte doktor Gersuny för att bli injicerade med paraffin och olivolja var att det fanns gott om patienter där biverkningarna inte började märkas av förrän flera år efter behandlingen. Gersunys bröstförstoringar verkade alltså initialt fungera bra.
Första världskriget och mellankrigstiden
Under första världskriget och mellankrigstiden gjordes många banbrytande medicinska upptäckter och det utvecklades flera viktiga tekniker inom fältet plastikkirurgi. Medan vissa experiment blev mycket framgångsrika fanns det också sådana som hade ödesdigra konsekvenser för patienten.
Vad gäller bröstimplantat så experimenterades det med många olika material. Många av dem var fetter, vax eller shellac, inklusive mineraloljor och vegetabiliska oljor. Sojabönsolja, jordnötsolja, lanolin och bivax är några exempel på vad som hamnade i bröst under den här perioden. Betydligt hårdare material förekom också, och man kunde till exempel få elfenbenskulor eller glaskulor inplanterade i brösten. Till och med teflonet (polytetrafluoroetylen) som upptäckts år 1938 provades på som bröstimplantat, liksom silke, naturgummi, guttaperka, havssvampar, getmjölk och oxbrosk.
Föga förvånande var infektionsrisken mycket hög och många kvinnor drabbades av allvarliga hälsoproblem på grund av bröstförstoringen.
Efterkrigstiden
År 1945 utförde Morton I. Berson en flik-baserad bröstförstoring där patientens egna vävnad från bröstväggen roterades så att den hamnade i bröstet, vilket gav bröstet större volym.
Silikon
Exakt när flytande silikon började användas för att förstora bröst är oklart. Som nämnts ovan fanns det en period under första halvan av 1900-talet då en mycket stor mängd material provades på. Vad vi vet med någorlunda säkerhet är att en del prostituerade i Japan lät injicera sina bröst med flytande silikon efter andra världskriget för att bli mer lockande för de soldater från USA som befann sig i landet. För att hålla kvar silikonet i bröstet tog man till olika knep, allt från olivolja till gift från kobraormar! Allvarliga komplikationer var givetvis vanligt förekommande, men ibland tog det flera år innan de blev märkbara. Det flytande silikonet kunde bilda granulom som drev omkring i kroppen och kunde hamna nästan var som helst och orsaka problem. Värt att nämna är också att det silikon som användes inte var avsett för medicinskt bruk och innehöll diverse orenheter.
Under 1950-talet och 1960-talet blev användandet av flytande silikon som bröstimplantat något som inte var begränsat till Japan. Tusentals kvinnor, bland annat i USA, utvecklade silikon-granulom och förhårdade bröst efter att ha fått silikonimplantat och tvingades operera bort ena eller bägge brösten.
Dow Corning Corporation
År 1961 utvecklades den första bröstprotesen av silikon av plastikkirugerna Thomas Cronin och Frank Gerow och Dow Corning Corporation av i USA. Protesen var ett fordral fyllt med silikongel, och enligt utsago fick Gerow idén till designen efter att ha tyckt att en plastpåse fylld med blod kändes bröstlik.
Första gången Cronin och Gerows implantat placerades i en patient var år 1962, men innan dess hade de båda läkarna testat sin prototyp genom att ge en tik vid namn Esmeralda silikonbröst. Esmeralda hade silikonbröst i några veckor innan hon började gnaga på stygnen och läkarna beslutade sig för att ta ut implantaten.
Den första människa som fick silikonbröst av typen Cronon-Gerow var den 29-åriga frånskilda sexbarnsmamman Timmie Jean Lindsey från Texas. Hon hade uppsökt ett välgörenhetssjukhus i Houston i förhoppning om att få en stor tatuering borttagen. Där träffade hon plastikkirurgen Gerow som var på jakt efter någon som kunde tänka sig att prova de nya bröstimplantaten. När Lindsey sa att hon var mer intresserad av att låta en plastkirurg ta sig an hennes öron lovade Gerow och Cronin att göra det också om hon gick med på bröstkirurgin. 50 år senare hade Lindsey fortfarande kvar de ursprungliga implantaten i brösten.
Andra material
Silikon var långt ifrån det enda material som användes i bröstimplantat under efterkrigstiden. Flera material som tagits fram under andra världskriget blev nu tillgängligt för civilt bruk och det experimenterades en hel del med nya material.
Två exempel på bröstimplantat som förekom under den här eran är Ivalon-svampen (av polyvinyl) och ett implantat som bestod av polyetylentejp som rullats till en boll och sedan inneslutits i antingen tyg eller i mer polyetylen.
Många av de experimentella materialen var betydligt säkrare än den gamla tidens paraffin och glaskulor, men de hade en kort livslängd. Efter några år blev brösten stenhårda och krympte ihop – att förlora 20% eller mer av bröstets storlek var inte ovanligt.
Saltvatten
År 1964 uppfanns det saltvattenfyllda bröstimplantatet av Laboratoires Arion i Frankrike. Den som ville få sina bröst förstorade kunde välja mellan två olika metoder. Antingen sattes implantaten in färdigfyllda, eller så satte kirurgen in tomma implantat och fyllde dem med saltvatten efteråt.
1992: Silikonimplantat förbjuds i USA
År 1992 utfärdade Food and Drug Administration (FDA) i USA ett moratorium som innebar ett förbjud mot att sätta in bröstimplantat av silikon. Detta på grund av förmodade hälsorisker.
Att silikonimplantat inte längre kunde sättas in i USA innebar givetvis ett stort uppsving för de saltvattensfyllda implantaten.
2006: Silikonförbudet upphävs
År 2006 ändrade sig FDA och godkände bröstimplantat fyllda med silikongel. Detta beslut fattades efter flera års studier och vetenskapliga experiment rörande eventuella hälsorisker förbundna med denna typ av implantat.